Ålakråka är det lokala namnet på mellanskarv, latin Phalacrocorax carbo sinensis, som finns i Kalmarsund och är en särskild ras av storskarven. Den tillhör gruppen pelikanfåglar och är en utpräglad sjö- och havsfågel. Den har en svart fjäderdräkt och 80-100 cm lång. Den försvann i Sverige på 1800-talets slut men 1948 häckade en liten koloni med skarvar på Svartö, Halltorp sn. Enligt vissa teorier var det en liten bortjagad flock från tyska Rügen som kom hit medan andra gör gällande, mindre troligt, att det var Bengt ›Berg som hade inplanterat ägg i ett hägerbo. De bygger ofta sina bon högt upp i träd och dessa blir snabbt sterila av träcket. Ofta ser man Å. sitta på skär med utslagna vingar, troligen för att de ska torka. På fågelskyddsområdet Svartö och de intilliggande Sandholmarna finns numera den i särklass största svenska skarvkolonin med tillsammans över 3 000 par. Å. lever på fisk som den fångar genom att dyka. Det mesta av sin föda äter den under vattenytan med undantag av ål som den oftast måste ta upp till vattenytan för att kunna äta. På så sätt är ål den för människan synbara födan och den troliga orsaken till namnet Å. Kalmar Ornitologiska Förenings tidskrift heter Ålakråkan.
BB

Ålakråka torkar sina vingar. Foto och © Ken Billington