Dacke, Nils, bondeledare, 1510(?)-1543, född i Vissefjärda och 1535 kronobonde på Södra Lindön i Vissefjärda socken. På grund av Gustav Vasas allt hårdhäntare ekonomiska politik under 1530-talet ökade missnöjet i Småland. Ett särskilt svårt slag för bondebefolkningen var 1532 års förbud att driva oxar för försäljning till Ronneby. År 1533 följde skatten på kyrkklockor som träffade folket på en känslig punkt.I oktober 1535  införde Gustav Vasa en skatt för flottans behov som väckte ilska och oro. Indrivningen var särskilt besvärlig i Södra Möre. Den sköttes av ridfogdar som lydde under ståthållaren på Kalmar Slott och fogden Inge Andersson ådrog sig böndernas hat. På hösten blev han dödad av Nils Dacke och Jon Andersson, som därför fick fly över gränsen till Blekinge. För sitt dåd levde de båda fredlösa i skogarna innan de 1538 kunde få ett avtal med ståthållaren på Kalmar slott att köpa sig tillbaka till livet för 200 danska mark eller 12 oxars värde. D var kronotorpare på Flaka vid Lyckebyån. 

Sommaren 1542 gick budkavle om att allmogen från sydligaste delen av Kalmar län skulle möta upp vid >Dackehall, Karlslunda socken för att höja upprorsfanan mot Gustav Vasa och kungahuset. D ledde överfallet på fogdegården i Voxtorp söndagen före midsommar och tre fogdar dödades.Detta var den första stridshandlingen i Dackefejden. Snart hade D samlat 2 000 man och tågade mot Växjö. Bondeuppbådet skulle senare öka till över 10 000 man och behärskade hösten 1542 hela Småland utom Kalmar och Finnveden samt Öland och Östergötland upp till Vadstena. Kungens armé var utslagen. Stillestånd slöts i Slätbacka vid Linköping 8 november men Gustav Vasa  svek överenskommelsen, värvade nya trupper i Tyskland och förklarade D fredlös. I mars 1543 stod den avgörande striden vid Virserum. D sårades i stridens inledning. Utan D som ledare föll motståndet ihop och kungens trupper segrade. D fördes till Hovby i Kinda för sårens läkande och försökte kring midsommar samla nya skaror, men fick ge upp och fly till hembygden.

Omkring 1 augusti upphanns D av kungens folk och sköts ihjäl på Ollatorpets äng i Ledja by på Rödeby skogar i Blekinge, som då var danskt. Kung Gustav var besviken över att Dacke inte fångats levande och kunnat föras till Stockholm. Kroppen fördes därefter på hästsläpa till Kalmar, där den steglades, huvudet avhöggs och uppsattes på stadsmuren med kopparkrona på. Bondeledaren var besegrad. I räfsterna efter fejden fördes två av sönerna till Stockholm. En steglades tillsammans med farbrodern Olof Dacke, den andre säges ha dött i pesten. En tredje, en 10-åring, slogs ihjäl av Torsåsbönder. Hans mor, av Gustav Vasa kallad häxan i Hult, innebrändes i sin fädernegård i Lönnbomåla, Gullabo socken. Mer att läsa: Dackeland av Lars-Olof Larsson.

LL/SHm