Erik XIV, 1533-1577, kung, född i Stockholm, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg. År 1557 fick han av Gustav Vasa Kalmar och Kronobergs län samt Öland som förläning genom att avlägga trohetslöfte för kungen. I mars 1558 anlände E med stort följe, bl.a. Charles de ›Mornay och Jöran Persson, till Kalmar slott, och sedan kom han att vara bosatt där till 1560. I E:s sällskap befann sig även hans älskarinna Agda Persdotter. Under hans tid på slottet fick Sverige för första gången uppleva renässansens nya fursteideal med praktfulla ceremonier och fester, med lysande dräkter, med lärda män och skalder, musiker, konstnärer och med ett talrikt hov. Under en fest på slottet lär han vid ett språng ha slagit huvudet så illa i en ljuskrona att han "derefter började visa tydliga tecken till sinnesrubbning." E lät utföra stora arbeten på Kalmar slott och mest känt är Erik XIV:s gemak med fina intarsiamönster i sina väggpaneler. Under denna tid förberedde han friarresor ut i Europa, bl.a. till England för att fria till drottning Elisabeth. Stora förberedelser gjordes och till Kalmar anlände bl.a. fyra skräddare, en pärlstickare och en fjädermakare. De mäktiga örlogsskeppen ›Elefanten och det på ›Björkenäs varv byggda S:t Erik rustades för Englandsresan i Kalmar under E:s uppsyn på det praktfullaste och dyrbaraste sätt. De skulle segla till Älvsborg där E planerade att ansluta men när E var på väg dit från Stockholm fick han besked att hans far Gustav Vasa hade avlidit. Resan avbröts och E återvände till Stockholm. Efter tronbestigningen återvände han aldrig till Kalmar.
BB